Intervju med Nobelpristagaren Arvid Carlsson i Läkemedelsvärlden. Nobelpristagaren Arvid Carlsson har upptäckt dopaminet i hjärnan och studerat dess betydelse för psykoser och Parkinsons sjukdom. Intressant är att först trodde inte de ledande forskarna på dopamin. Han har också tagit fram principen för SSRI-antidepressiva. Astras framgångar beror mycket på att de följt hans strategi för framtagning av nya läkemedel.

Arvid Carlsson föreslog 1963 att en överfunktion i dopamin var orsaken till psykoser och schizofreni. Läkemedelsföretagen utvecklade sedan allt mer dopaminspecifika medel. Detta var ingen fördel menar han utan kan istället ge allvarliga neurologiska biverkningar (han är negativ till t.ex. Haldol alltså).

Detta har gjort att han studerat nya läkemedel, som inte sänker dopaminet under normalnivå. Dopaminet är viktigt för oss och inte bara för rörelseapparaten utan också belöningssystemet, som driver oss i allt vi gör, säger han.

Han har studerat partiella dopaminagonister, som ger jämnare dopaminnivåer. En substans testas kliniskt av en kollega i USA. Det finns också andra liknande läkemedel på gång, som kommer att finnas på marknaden om ett par år. Fördelen med de partiella dopaminagonisterna är att de inte ger dopaminbrist, som tidigare neuroleptika och därmed biverkningar. De verkar genom att samtidigt både blockera och stimulera dopaminreceptorerna.

Dopaminstabiliserarna, som han också ligger bakom, normaliserar nivåerna av dopamin i hjärnan - är det för högt så sänks det och tvärt om. En substans OSU 6162 har studerats kliniskt i Fas I tillsammans med Pharmacia. Han är missnöjd över deras intresse och vill ta tillbaka detta projekt till Carlsson Research för kunna driva det bättre.

Dopaminstabiliserare kan användas vid schizofreni, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, missbruk och inaktiva äldre tror han. Han tror också att noradrenalin kan vara involverad i psykoser och att stabiliserare för noradrenalin och serotonin också kan vara möjliga.

Arvid Carlsson är skeptisk till den genetiska revolutionen, som först kommer att ge resultat om 25 år eller längre. De flesta stora sjukdomar är multifaktoriella och samverkar med miljöfaktorer, vilket gör det komplext.

"I förhållande till det som fortfarande är okänt, så vet vi egentligen nästan ingenting, säger han om dagens kunskap om hjärnan.

Hela intervjun kunde läsas i Läkemedelsvärlden.

Du har inte rätt att posta kommentarer